27 november 2005 - 5 maj 2022

Den 27 november 2005 föddes Love och hans två bröder samt tre systrar. Loves mamma, De-By, var kullsyster till vår första tibbe, Kevin.

Jag ville väldigt gärna ha en svart (med eller utan vita tecken) tik denna gång. När uppfödaren ringde och berättade att det blev två svarta hanar med vita tecken och att de övriga fyra var vita med mer eller mindre svarta tecken bestämde jag mig direkt för att jag ville ha en hane istället.

Love ställdes ut en hel del som liten, men på grund av hans temperament så valde jag att avsluta hans utställningskarriär. Det var inte ett helt lätt beslut att fatat då jag dels tycker att det är vansinnigt roligt med utställningar och Love dessutom var (/är) fin rasmässigt. En bidragande faktor var även det fakttum att han är håröm och avskyr pälsvård - inte lätta att hålla pälsen ren och fin då.

Jag har nyligen fått veta att Love sannolikt är en "reaktiv hund" och jag tror att det stämmer. Beskrivningarna jag har läst stämmer i alla fall väldigt väl in på honom.

För att försöka få Love att lugna ner sig bestämde jag mig för att kastrera honom. Det har eventuellt gjort en liten skillnad, men inte så stor som jag hade hoppats på.

Love har varit en rätt enkel hund att ha, sannolikt beror det till stor del på att han har haft Albin.

Han är dock en påhittig hund, han var inte mer än ungefär sju månader när han lärde sig att klättra över ett kompostgaller...

Det bästa han vet är att få sitta på köksbordet och titta ut, en sysselsättning han normalt tillbringar flera timmar med att göra varje dag.

Om han får gå långa skogspromenader eller bara gå kortare rundor hemmavid gör honom detsamma, han är lika glad vilket som (även om han, precis som Kevin men till skillnad från Albin, älskar att få vara ute i skogen).

Tyvärr är Love omöjlig att ha lös annat än i väl inhängnade områden. Han sticker direkt om han kommer lös, vilket är väldigt tråkigt. Vissa delar av skogspromenaden (eller när vi är på stranden) använder jag långlina, så att han ska kunna springa så gott det går. Vi utnyttjar också en av hundrastgårdarna här i Ängelholm en del (den som har stängsel som är över 170 centimeter höga!).

Loves bästa kompis, utanför familjen, var en shibahane som en annan av mina barndomskompisar hade. Kenshou var lite drygt fyra år äldre än Love. Även Kenshous "lillebror" Chiro, som är cirka fyra år yngre än Love, är en bra kompis. Sedan de flyttade från området där vi bor och vi växte upp ses vi dock mycket sällan.

Det märks tydligt att Love är min vovve. Han följer oftast med mig när jag går upp på ovanvåningen och han sover hos mig. Det är också mig han lyder bäst och blir gladast över att se.

I månadsskiftet februari/mars 2014 upptäckte jag en knöl på Loves framtass, precis ovanför trampdynan. Efter veterinärundersökning visade det sig vara en elakartad tumör. Han opererades och jag trodde att tumören var borta (det var vad veterinären sa till mig), men så visade det sig senare att inte vara fallet. Efter första operationen och intag av smärtstillande (metacam) utvecklade Love en sekundär bukspottkörtelinflammation på grund av medicineringen.

Hans värde var dock inte högre än 220 (i jämförelse med Albins 900+) och efter ett halvår blev han friskförklarad. Han är fortsatt ordinerad specialdiet med låg fetthalt.

Jag var dock inte intresserad av att fortsätta ge honom ett kasst torrfoder (Hill's eller Royal Canin) så efter mycket letande hittade jag ett färskfoder (ljusblå BRAVO) som håller kraven med fetthalt etc. Fodret godkändes även av veterinären (som blev glad över att ha fått reda på att det finns ett färskofder som fungerar till hundar som behöver ha låg fetthalt i maten).

Nästan på dagen två år efter den första operationen upptäckte jag att knölen på Loves tass var tillbaka. Ringde till veterinären för att boka en ny tid, men då de hade väntetid valde jag att ringa en annan veterinär (vilket jag är väldigt glad över!). 

Efter att den nya veterinären hade begärt journalkopior från det som hade med den första operationen att göra får jag reda på att den första veterinären ljugit mig rakt upp i ansiktet när hon sa att tumören var borta - det står i journalen att de inte kunnat ta hela!

Operation bokas men ett par timmar innan han ska hämtas ringer veterinären. Då visade det sig under operationen att tumören har vuxit så dumt att den sitter runt "böj-senan" och på grund av det har hon inte vågat röra den (mer än för att ta en biopsi för att fastställa exakt vilken sorts tumör vi har att göra med).

Vi får några olika alternativ på hur vi kan gå tillväga. Det som känns bäst för oss är att ta bort tumören och senan och låta steloperera den påverkade leden. Operationen ska utföras av en ortoped.

Efter att ha fått reda på vilken sorts tumör det handlar om tar veterinären kontakt med en veterinär, som efter att ha läst journalkopior etc bedömer att han bör kunna ta bort tumören utan att skada senan!

Under mars 2017 genomgick Love fyra stycken strålningsbehandlingar och i april 2017 startade han cellgiftsbehandling, vilket han gick på i ungefär arton månader.
Hösten 2018 avslutade vi all behandling och än så länge (december 2021) syns inga spår av den obehagliga tumören.

Den 27 november 2021 firade vi Loves sextonde födelsedag!

Det märks på honom att han är gammal, sover mycket och oftast väldigt djupt - när han är vaken är han dock pigg och glad, interagerar både med de andra hundarna och oss människor och tigger till sig skinka (eller annat godis) med jämna (och ojämna) mellanrum,

Vid 18.30 den 5 maj 2022 föll Love ihop i någon form av krampanfall, bara någon timme efter att ha ätit sin mat med god aptit. Ganska exakt klockan 19.09, torsdagen den 5 maj 2022, lämnade han oss tjugotvå dagar innan han skulle blivit 16,5 år.

Tack till Evidensia i Helsingborg för att ni kom springande direkt när vi kom in och befriade Love, och trots det akuta skeendet ändå såg till att det blev en lugn och fin stund för oss.

Min älskade lille bus-kille  - som vi älskar och saknar dig<3